måndag 29 maj 2017

Härlig ÖSK-seger!

Det finns segrar av olika slag, men kvällens ÖSK-viktoria över Sirius måste kännas otroligt skön för hårt prövade ÖSK-anhängare och spelare. Och det blev ju extra spännande mot slutet. Kanske lite onödigt, men vad gör väl det när allting ordnade sig till slut. Aldrig har väl en brytning känts så förlösande som i den 95:e minuten då Maic Semas konstspark undanröjde ett troligt kvitteringsmål till 2-2. Det hade varit otroligt snopet, särskilt efter ÖSK:s tvåmålsledning och chansövertag i matchen.

Det var ett helt annat lag på banan, vilket märktes direkt från start. Det var som en nytändning med laget när nu Kennedy Agboananike var tillbaka efter fyra matchers avstängning. Det syntes på hela lagets agerande och alla var mer på tårna än vanligt. Till och med Nahir Besara, som haft det motigt under våren. Vi vet ju att Besara är en klasspelare, vilket han dock inte riktigt visat under april och maj. Men nu kanske det släpper.

Och vi vet att när Michael Omoh får bollen så händer det alltid grejer. Det radades upp farligheter på hans kant och man förstod att det var härifrån målet skulle komma, som hängde i luften under den första halvtimmen. Ett precist skottinlägg nästan prickade Kennedy Agboananikes huvud och nicken var otagbar för Joshua Wicks i Sirius-målet. Detta i den 32:a minuten.

Därefter tog Sirius över en del och fick turligt nog en straff i den 42:a minuten, alltså alldeles innan paus. Huvuddomaren var skymd för att se handsen på en ÖSK:are, men konfererade med linjemannen. 1-1 i det läget hade inte alls speglat matchbilden, och utmärkte Oscar Jansson såg till att rättvisa skipades genom en prakträddning.

Spelövertaget kändes större för ÖSK än de 54-46 som redovisades under den första halvan. Avslut på mål blev ändå klara 6-2.

ÖSK kom ut med stärkt självförtroende och höll i bollen bra i början av den andra halvleken, så bra att det ledde till 2-0 i den 57:e minuten. En snabb frispark hamnade till Divine Naah, som med ett precist inlägg hittade Johan Mårtenssons fot. Ett snyggt anfall. Just Naah hade senare en utmärkt chans att utöka till 3-0.

Sirius försökte vända matchen och hade en svettig dubbelchans i den 68:e minuten, då suveräne Oscar nödgades till dubbla fantomräddningar.

Däremot hade han ingen möjlighet att mota Jesper Arvidssons frispark i den 87:e minuten, vilket gjorde ställningen till 2-1. Alltså onödigt spännande avslut av matchen.

Men Svartvitt höll undan vilket gladde 5 622 i publiken. Ja, inte alla förstås, ett 50-tal hade rest från Uppsala.

Vid sina respektive byten fick både Omoh och Gerzic stora välförtjänta applåder och det hade varit grymt om man tappat denna tvåmålsledning. Även Kennedy Agboananike och Divine Naah gjorde en utmärkt insats, liksom försvaret i stort.

torsdag 25 maj 2017

Zlatan tog ännu en titel

                              Äntligen fick Zlatan lyfta bucklan.
                             En glad Zlatan ställde upp för fotografering.
                             Pogba skjuter 1-0 till Manchester United.



- Jag är här för att ta titlar med Manchester United, sa Zlatan förra året när övergången var klar.

Och han infriade alla förväntningar. Zlatan sken som en sol på plan efteråt där han haltade fram efter att ha slängt kryckorna. I slutsekunderna syntes faktiskt tre par kryckor vid linjen intill Unitedbänken. Två av hans lagkamrater har också fått se Uniteds sista marsch mot guldet från sidan av planen.

En som också var väldigt glad var också Paul Pogba som kostade klubben en förmögenhet vid övergången. Nu har han också levererat och inledde målskyttet efter cirka 20 minuter. Strax utanför straffområdet fick han ett skottläge och kanonen tog på en Ajaxförsvarare och ställde målvakten.

Ajax hade mest av spelet i den första halvleken, men United försvarade sig bra. En del av de 48 000 i publiken hann inte tillbaka efter halvtidskaffet, innan United hade utökat sin ledning efter en hörna, där Henrik Mkhitaryan höll sig väl framme.

Det blev ännu mer press från de unga tekniska Ajaxspelarna, men Pogba och kompani redde ut stormen. Faktiskt öppnades det lägen för United för ett tredje mål, men lite oflyt med domsluten gjorde att ställningen hölls nere till en 2-0-ledning, vilket alltså räckte ända in i kaklet.

Man får gratulera Svenska Fotbollförbundet och UEFA till ett väl genomfört evenemang. Inga incidenter, mer än de nästan obligatoriska bengalerna. Men inte så illa att matchen behövde avbrytas.

Friends läge intill det gigantiska köpcentrat Mall of Scandinavia gör arenan till en utmärkt spelplats, vilket också kan ge fler uppdrag i framtiden. Många av Ajax- och Manchester-supportrarna hade kommit tidigt under eftermiddagen och här kunde de alltså fördriva tiden. Massvis med olika restaurangalternativ fanns att välja på. Och i sportbutikerna hängde fullt med rödvita tröjor.

Sammanfattningsvis en utmärkt reklam för Stockholm och Sverige.

                      Det blev en George Best för undertecknad. Han hade ju lite                                                                   Örebroanknytning ...
                                   Tre små gummor från Manchester.
                                     Zlatantröjan var populär.

torsdag 18 maj 2017

Tre matcher kvar innan uppehållet

Den 3 juni spelar ÖSK vårsäsongens sista match och gör det mot Kalmar FF på bortaplan. Det kan mycket väl innebära att Svartvitt parkerar på nedflyttningsplats inför uppehållet. Av de tre matcher som är kvar har man även Halmstads BK på bortaplan, en match som spelas nu på lördag. Det är förstås väldigt viktiga sexpoängsdrabbningar och det trepoängsförsprång som ÖSK har till de bägge lagen kan alltså bli uppätet.

En poäng på sex matcher, ett mål på lika många duster. Inga roliga siffror precis. Tränare Alexander Axén tyckte man också skulle se på matchprogrammet och inte stirra sig blind på resultaten. Och det klart, fyra av de sex lagen man mött på senaste tiden återfinns också bland topp sex i allsvenskan.

Så här års brukar det också spekuleras om vilken tränare i allsvenskan som får gå först. Jag tror fortfarande att Axén har ett stort förtroende hos ÖSK-ledningen med Björn Åqvist i spetsen. Kanske till den grad att man även orkar med att se ÖSK på nedflyttningsplats efter 12 omgångar. Laget har de senaste åren haft en förmåga att göra en bra säsong per år, och därför ställs alla hopp nu till en helt annan höstsäsong. Men tänk om det för en gång skull inte blir så? Då är laget illa ute.

Jag tror snarare att IFK Göteborgs Jörgen Lennartsson, Elfsborgs Magnus Haglund och Kalmars Peter Swärdh behöver sova mer oroligt. Särskilt de två förstnämnda lagen har haft mycket högre förväntningar på sig, där supportar och sponsorer kräver mer. I Kalmar väntar man väl fortfarande på bröderna Elms pånyttfödelse.

Det är flera spelare i ÖSK som man hoppats mer på i år. Förra årets bäste ÖSK-målskytt Maic Sema har haft målchanser, men har inte lyckats sätta dem. Ifjol satt det mesta han gjorde. Nahir Besaras målnäsa från 2016 har inte heller visat sig och Michael Omohs dragningar har inte lett till några större farligheter. Victor Sköld väger fortfarande lite för lätt som toppforward.

Kan man då hoppas på ett sommarfönster? Ja, hoppas kan man väl alltid, men det gäller att ha flyt med sina värvningar.

söndag 14 maj 2017

Måltorkan fortsätter för ÖSK

ÖSK inledde de tre omgångarna i allsvenskan med att göra två mål i varje match, men nu verkar målskyttet ha gått i stå. Endast ett mål under fem matcher, det betydelselösa målet mot MFF för några veckor sedan. Matchen mot AIK var den andra utan avstängde Kennedy Agboananike och avsaknaden av en liknande spjutspets märks.

Men det här måste vara ett ypperligt läge för en sådan som Victor Sköld att kliva fram. Han är säkert medveten om det tunga ansvaret som ställs på honom, men har haft det svårt att komma igenom två tuffa Stockholmsförsvar. Kanske kan det bli något lättare på onsdag då GIF Sundsvall kommer på besök till Behrn arena. Det är ett gyllene tillfälle och en guldchans för denne Sköld att övertyga Örebropubliken om sin målfarlighet. Ja, den målfarlighet som han varit omtalad för, men som inte riktigt visats i den svartvita tröjan. Det är något av "nu eller aldrig" för Victor Sköld och vi är väl många som lär önska honom lycka till, inte minst Alexander Axén som trott på honom så stenhårt.

Matchen mot AIK var ett fall framåt i jämförelse med Djurgårdsmatchen. Dels höll man nere siffrorna och sedan lyckades man kunna skapa ett eget spel. Det var bara en hårsmån från att ge poängutdelning då Martin Lorentzsons lyra över målvakten räddades på mållinjen av AIK-försvarare.

Återigen blev det alltså en hedersam uddamålsförlust mot ett topplag, liksom mot Malmö, och det är bara att hoppas att det lilla sista extra sitter på onsdag.

måndag 8 maj 2017

Nu går inget ÖSK:s väg

Uppladdningen innan ÖSK:s match mot Djurgården på söndagen blev inte optimal, kan man lugnt säga. Efter den hårda domen mot Kennedy Agbonananikes avstängning på fyra matcher fick man aldrig möjlighet till någon överklagan och att få med honom i matchen.

Ett ytterst märkligt förfarande som har visats upp och man kan förstå ÖSK:s tränare Alexander Axéns frustration och ilska. Man tycker att disciplinnämnden borde granska MFF:s Marcus Rosenbergs alla förseelser, då skulle han bli avstängd för resten av säsongen.

Djurgårdens Magnus Eriksson armbåge på Sebastian Ring i slutet av första halvlek var inte heller snygg, även om det inte går att jämföra. Men där skulle det ha varit ÖSK-frispark i stället för Djurgårdens andra mål.

Överhuvudtaget var en tvåmålsledning på tok för mycket för Djurgården i paus, en rimlig ställning skulle istället ha varit 1-1. För Nordin Gerzics frispark i den 32 minuten ska inte kunna gå att plocka. Det finns bara en med Andreas Isakssons längd som kan mota ett sådant skott. Årets räddning alla kategorier.

Nej, inget gick ÖSK:s väg under denna söndag. Och oflytet skulle fortsätta med ytterligare två mål i den andra halvleken.

Nu är det bara att bryta ihop och komma igen.

måndag 1 maj 2017

Försvarstaktiken höll på att lyckas

För sjätte matchen i rad har ÖSK varit tillbakapressat, men spelat sina kort väl i förhållande till truppens förutsättningar. Försvarsinsatsen gav poäng mot Häcken i onsdags och höll på att göra det även idag mot MFF. Det skilde bara sju minuter.

Återigen får man ge försvaret lovord, trots två insläppta. Men vi är inte vana att se ÖSK så här. De flesta ÖSK-supportrar har under några år under 2010-talet blivit bortskämda med ett spelande lag, och som plockat poäng genom en offensiv fotboll. Det är förmodligen bara att acceptera att det inte går att spela på det sättet med årets lag och Alexander Axén kan ju inte trolla. Men så länge ÖSK ändå spelar jämnt mot ett topplag som Malmö på bortaplan så är det ju ingen större ko på isen, även om många förstås hellre vill se ett annat spel. Jämnt och jämnt förresten, det gällde ju bara antalet mål. Bollinnehav och målchanser säger förstås något helt annat.

Det fanns en tid i början av 60-talet då ÖSK fick en gnetstämpel på sig, som skulle sitta i under många år. Ett starkt försvar med Bergmark, Sääw, Totten och Hasse Nordin blev motståndarnas skräck och frustration. Särskilt i Malmö ogillades denna starka defensiv och ÖSK var inget favoritlag hos den mäktige MFF-hövdingen Erik Persson.

Men ÖSK:s sätt att spela på gav ändå poäng då och då, tillräckligt många för att de sällan skulle vara nära att åka ur allsvenskan, även om det inte förevisades någon toppfotboll. Inte förrän i slutet på 70-talet skulle denna fotbollsfilosofi överleva sig själv och 1978 var det därmed adjöss.

Men efter återkomsten tio år senare skulle det komma dagar då ingen kunde anklaga ÖSK för dödgrävarfotboll. Under 1990-talet fanns man med i toppen flera gånger, och 1994 var ju ÖSK allsvenskans moraliska segrare, med en närmast sambafotboll, som utmynnade i osannolika 62 mål. Också 2010 gjordes en utmärkt säsong, även om målfabrikationen inte på långt när kom upp i samma som 1994.

Nu kan man ju inte jämföra olika versioner av ÖSK-lag hur som helst, och det är bara att acceptera de spelartyper som finns just nu. Vi får nog vänja oss vid denna typen av spel från årets ÖSK. Sedan får man väl också ge laget lite tid. Kan den fina försvarstaktiken bibehållas, samtidigt som mittfältet och anfallet höjer sig ett snäpp så småningom, så kan detta utgöra ett slagkraftigt lag.

ÖSK låg rätt i positionerna i den första halvleken mot Malmö och när Kennedy Igboananike på riktigt måltjuvsmanér lyckades ta ledningen i början av andra halvleken, såg det riktigt ljust ut. Men efter ÖSK-flytet mot Häcken var man nästan förberedd på att turen inte kunde vara närvarande jämt. Innan straffen i den 63 minuten var det en 50/50-situation. Varannan domare hade blåst straff och varannan hade friat, förmodligen.

Typiskt också att det inte räckte med Rosenbergs bollmiss i den 83 minuten, utan att också Jeremejeff skulle få chansen. Han missade inte, utan satte 2-1. Men ÖSK bjöd ändå upp under denna match, och det var ändå ett fall framåt.

onsdag 26 april 2017

Sven-Gunnarklass på Oscar

ÖSK:s stormålvakt från 1960- och 70-talen, Sven-Gunnar Larsson, brukar sitta med oss på pressläktaren och se när hans lag spelar. Ikväll kunde han vara helnöjd med sin yngre kollega Oscar Janssons kanonmatch. Rena Sven-Gunnarklassen!

Det har väl aldrig varit lättare att ta ut matchens ÖSK:are än ikväll, då utespelarna underpresterade, men där målvakten var i en klass för sig, och 0-0 känns nästan som en seger. För i ärlighetens namn skulle Häcken ha avgjort för länge sedan. Men en kombination av storspel av Oscar och oskärpa hos Häckenspelare blev det inget mål bakåt.

Det var mycket Häcken redan i den första delen av matchen, men värre skulle det bli. Mellan matchminut 51 och 56 kunde jag räkna till ett farligt Häckenavslut varje minut. Redan i halvlek hade man efterlyst en förändring i ÖSK-elvan, som skulle kunna förlösa krampkänslan.

Den stora förändringen kom i den 56:e minuten då Michael Omoh byttes in och som fick lite snurr på ett tidigare trögt ÖSK-spel. Omoh var kvällens näst bäste ÖSK:are och så här med facit i hand skulle han kanske ha startat.

Men man förstår tränare Alexander Axén som gärna ville ge Maic Sema en chans att komma tillbaka, särskilt som Michael Omoh inte var lyckad i Borås. Sema hade det dock tungt på sin kant och blev inte den injektion som ÖSK-spelet behövde.

ÖSK - Häcken slutade 0-0 också förra året, och eftersom Häcken hade två 0-0-matcher sedan förut så kunde man tänka sig samma resultat även ikväll. Men ändå inte, för framförallt Häcken hade som sagt kvalificerade målchanser. Dessa fick de både av ÖSK-slarv och av egen kraft, främst genom farlige Nasiru Mohammed, som faktiskt var ännu vassare än Crespo.

Men ett bra försvar ska ha tur och det hade Hines, Almebäck, Lorentzson och Ring. Kryddat förstås med viss skicklighet i vissa situationer, plus en målvakt i toppform. Men som åskådare känns det ofta farligt när man ska försöka spela sig ur tilltrasslade situationer. Det klarade sig idag, men lär inte hålla mot Malmö FF på måndag.