söndag 31 juli 2011

Full pott i länsfotbollen


Öster - Degerfors 0 - 1
Gefle - ÖSK 0 - 1
KIF Örebro - Göteborg 3 - 1

Just nu har både Degerfors och KIF den där 3:e-platsen som ÖSK hade som målsättning inför säsongen. ÖSK däremot ligger på en 10:e-plats, men verkar ha vänt den nedåtgående trenden efter ytterligare en trepoängare. Och ytterligare en nolla för Alvbåge. Avståndet till den nämnda tredjeplatsen är dock inte ointagligt.

Förra året hade Helsingborg en duell mot Malmö om guldet, som man förlorade. I år står duellen mot Elfsborg, som verkligen har flyt och radar upp uddamålssegrar, en efter en. Men man unnar verkligen skåningarna ett guld, särskilt efter sin fina inledning både förra året och i år.

ÖSK:s bortamatch mot Gefle IF kolliderade med KIF:s hemmamatch mot Göteborg. Själv valde jag den senare och fick se en riktig publikmatch. Hemmalaget KIF radade nämligen upp målchanser mot ett Göteborg som bara hade släppt in tre mål innan matchen. Lika många bollar fick Kristin Hammarström släppa bakom sig i denna match, ändå blev hon vald till bästa spelare i bortalaget.

Det annars så starka Göteborgsförsvaret hade fullt upp med KIF:s anfallsess Sarah Michael, som dessutom brände tre - fyra sololägen. Eller vi ska nog säga som tränare Mikael Fahlén uttryckte det:
- Avsluten var bra, men det var kanonräddningar av landslagsmålvakten Kristin Hammarström.

Nu såg väl förbundskapten Dennerby förmodligen toppmötet Umeå - Malmö och missade Kristins fantomräddningar. Men hennes aktier att nå en ordinarie landslagsplats måste ha ökat. Liksom det gjorde för tvillingsyrran Marie, även om det inte blev något mål idag.

Matchen kan sammanfattas med att Göteborg ägde spelet, men att KIF:s kontringar var vassare.
- Man kunde ju idag önska att bollinnehav skulle innebära extrapoäng, men så är det ju inte, konstaterade Torbjörn Nilsson på presskonferensen.

KIF:s strategiska fotbollsidé visade sig vara vinstgivande för dagen. Frågan är om Göteborg tillåter samma spelmönster i returen på lördag?

söndag 24 juli 2011

Äntligen en seger!

Det är många som väntat så länge på just denna dag. Just denna dag som innebar en efterlängtad seger för ÖSK i allsvenskan. Det var sju matcher sedan och bottenträsket har under tiden krupit allt närmare.

Men faran är inte över bara för att man slår IFK Norrköping i en 6-poängsmatch. Fortfarande stämmer inte spelet riktigt och i första halvlek hade man egentligen bara två målchanser; vilka alltså resulterade. I andra halvlek kom inte så många fler, däremot hade Norrköping ett flertal, så segern får absolut tillskrivas målvakten John Alvbåge. Han motade bland annat två farliga skott från ex-ÖSK:aren Astrit Ajdarevic. Egentligen skulle ett oavgjort resultat ha speglat matchbilden bättre, men tre poäng är bara att tacka och ta emot. De kommer absolut till användning framöver.

Många kanske tror och hoppas att kvällens vinst ska innebära en vändning för de svartvita. Men i sanningens namn så ser programmet framöver inte lätt ut. Gefle borta är alltid svårspelat särskilt som de gör sin bästa säsong på länge. Häcken hemma är inte heller lätt, göteborgslaget har många farliga målskyttar. Djurgården på bortaplan var det länge sedan vi vann mot. Mjällby hemma, hmm jag säger inte mer. Kalmar borta, Malmö hemma osv.

Nej, ÖSK-spelet måste upp ett snäpp till, och segern över Peking var alltså guld värd, när man tänker på de kniviga matcherna den närmsta tiden.

Matchen inleddes annars med en tyst minut och jag har aldrig upplevt ett så tyst stadion. Heder åt klackarna, eftersom det alltid brukar vara någon eller några som inte kan hålla sig. Det enda som hördes var skriet från en fiskmås och det må vara hänt.

söndag 17 juli 2011

Marie räddar Örebro-fotbollen

När ÖSK går kräftgång i allsvenskan finns det ändå en fotbollsspelare örebroarna kan vara extra stolta över; Marie Hammarström i KIF. Hon gör ett sent genombrott i blågult och dessutom ett sent medaljmål mot Frankrike. Det är hon väl värd efter många års slit.

Förutsättningarna var annars inte de bästa för svenskorna som tappade en 1-0-ledning och dessutom tappade en spelare, Josefin Öqvist, lite onödigt utvisad. Men Örebro-tjejen Marie räddade alltså äran och gjorde VM-äventyret till succé, trots Japan-förlusten.

Det mest positiva med ÖSK:s söndagsmatch mot Gais var målet, som trots förlusten 1-4 ändå visar på viss rätt riktning. För ska ÖSK gå vidare mot Sarajevo på torsdag krävs det ett mål, om det inte kommer i straffläggningen. Men försvaret måste vara mer taggat och Magnus Wikströms skada ser oroväckande ut inför nästa vecka.

Att möta Gais borta kan inte väcka några muntrare minnen hos Wikström. På fyra år har ÖSK förlorat tre matcher med 3 mål och Wikström har blivit skadad lika många gånger. Kan inte han få hoppa över nästa års bortamöte med Makrillarna? För ett nytt möte blir det alla gånger, trots många uppgivna röster som talar om superettan.

Nu plockar Alvbåge skotten i Sarajevo på torsdag och håller nollan. Sedan plockar ÖSK:s mittfält ner Astrit Ajdarevic nästa söndag.

torsdag 14 juli 2011

Ingen ÖSK-victoria på Victoria-dagen

Men ingen förlust heller. Och sannerligen var ÖSK närmast segern. Låt vara att Sarajevo befinner sig i en försäsong, men man hade nog förväntat sig mer av dem. Fast å andra sidan kan man säga att det var ÖSK som gjorde dem mindre bra. Den aggresivitet och kämpaglöd har vi inte sett sedan de bägge bortamatcherna i Göteborg i början av säsongen.

Men redan i bortamatchen mot Elfsborg visade laget vissa tecken på en vändning och kvällens rörliga spel var speciellt det som tränaren Sixten Boström tog med sig från drabbningen.
- Kan vi bara fortsätta med samma intensitet så borde målen komma, säger han.

För ÖSK gjorde det mesta rätt utom mål och antalet mållösa matcher i rad är nu tre till antalet. Förutom det rörliga spelet var Sixten också nöjd med försvarsspelet, vilket ställt till det i några tidigare drabbningar. Nu hade motståndarna egentligen bara en chans och den kom i första halvlekens 35:e minut. Tommy Virtanen på högerbacken höll på att släppa förbi sig en sarajevoanfallare, men löste det hela genom att helt sonika stänga vägen för honom. Där hade jag inte blivit förvånad om domaren hade dömt straff, men som tur var vinkade han avvärjande.

Det var ett typexempel på den gamla regeln obstruktion, som tydligen helt har försvunnit ur regelboken. I allsvenskan har man i många år märkt att domaren inte blåser för detta längre och tydligen är det ännu värre internationellt. Situationerna när sarajevoförsvararna täckte ut bollarna såg stundtals löjeväckande ut. Det var egentligen ingen fokus på bollen utan all kraft användes till att hålla ÖSK-arna borta. Så med tanke på detta gjorde domaren helt rätt som inte blåste straff, där var han absolut konsekevent.

Annars var den belgiska domarinsatsen tveksam vid ett flertal tillfällen, både när det gäller hörnor, inkast och frisparkar. Spelet var tufft, tätt och stundtals ganska småfult. Förmodligen kommer många ÖSK-spelare ha ont i både fötter och ben imorgon. Även när det gäller antalet varningar slutade matchen oavgjord, 3 mot 3.

På presskonferensen fick ÖSK-tränaren beröm för sitt val av Paulinho på mittfältet, men förklarade ödmjukt att han inte hade något annat alternativ. Detta eftersom både Bedoya och Kihlberg var indisponibla p.g.a. skada resp. sjukdom. Dessa lär vara tillgängliga i returen om en vecka. Bedoya får också vila i söndagsmatchen mot Gais eftersom han är avstängd.

Jag påminde Sixten om ett tänkbart straffscenario nere i Bosnien.

- Jodå, grabbarna är förberedda på det. Vi har ju redan gått vidare i Svenska cupen på det sättet i år.

Hemmalaget hade två heta målchanser ikväll, båda skapade av alltid pigge Valdet Rama från vänsterkanten. I den 57:e minuten spelade han in till en ganska fri Astvald vars skott inte blev bättre än att målvakten kunde rädda. Tolv minuter senare var det Staafs tur att bli passad, vars nick gick utanför.

I Sarajevo lär det inte bli fler chanser mot resliga bosnienförsvarare. Möjligtvis att det kan bli kontringsmöjligheter, eftersom hemmalaget känner publiktrycket att pressa på för 1-0. Hur som helst kommer det bli en helt annan matchbild.

onsdag 13 juli 2011

Japaner, japaner ...

Damfotbollen har verkligen utvecklats sedan början av 1900-talet






... överallt japaner. Japaner som hoppar, japaner som springer, japaner som kastar sig.





Man förstår en frustrerad Sven Jerring som 1936 säkert slet sitt hår när han refererade OS-landskampen mellan Sverige och Japan. Då vann asiaterna med 3-2 och i kvällens drabbning i dam-vm blev det ännu värre.





Japanskorna är inte långa och kraftiga, men spela fotboll kan de. Och passa rätt, vilket svenskorna inte lyckades särskilt bra med denna afton. Men laget blev sönderstressat av japanskornas press, vilket ledde till att inga anfall tilläts byggas upp. Ändå får man väl ge de tre tjejerna med örebroanknytning godkänt, även om Lisa Dahlkvist inte kom upp i samma standard som tidigare.





Det märktes förstås att hon sakande Caroline Seger på mitten. Lotta Schelin orkade inte med det fina defensiva arbetet som hon visat tidigare, förkyld som hon varit sedan i söndags. Bäst enligt min mening var Josefin Öqvist, som rev och slet och gav Sverige ett gott hopp i inledningen efter ett snyggt mål.





Det är aldrig roligt att lasta någon för en förlust, men målvakten Hedvig Lindahl hade inte någon bra dag på jobbet. Även om Japans 1-1 var ett självmål, så såg det inte otagbart ut. Andra halvlekens två baklängesmål var frukten av felaktiga ingripanden från målisens sida. Vid 1-3 luktade det förresten också offside.





Nej, nu gäller det för tjejerna att ta nya tag och ge oss något positivt på näthinnan; ett brons. Som herrarna gjorde för 17 år sedan.





Vad gäller Japan så tror jag att de tar hem hela klabbet och vinner guld. USA har redan haft sin portion med tur. Förresten måste det vara högst ovanligt med dessa två lag i en bollfinal i ett stort mästerskap. Frågan är om det någonsin har hänt? Inte är det i basket i alla fall.

söndag 3 juli 2011

Inte ens statistiken hjälper

Nu går allt emot ÖSK. Till och med statistiken sviker laget. Elfsborg hemma har ju annars varit en sådan där match som nästan alltid varit som klippt och skuren för de svartvita. Liksom mot Helsingborg hemma. Den här säsongen får väl alla ÖSK-supportrar leva på minnen från fjolåret istället och tänka på sådana härliga drabbningar som mot de ovan nämnda lagen.

Då fungerade passningsspelet, man anföll med fart och fläkt, vilket ofta ställde motståndarna. Nu är uppspelen väldigt omständliga, det ska gärna dras en spelare för mycket och motståndarna hinner samla ihop sig. Elfsborg är det topplag som ÖSK förväntades vara, men boråsarna var definitivt inte tre mål bättre än hemmalaget.

Hade ÖSK spelat förståndigt så hade åtminstone en poäng kunnat bärgas, genom ett 0-0-resultat. Nu bjöd man Elfsborg på 0-1 och genom att Alvbåges utvisning reducerade försvaret så kom de andra två målen automatiskt.

ÖSK är egentligen inget bottenlag, men nu är det bara att gilla läget och kriga för kontraktet och rädda det som räddas kan. Både Norrköping och Syrianska förlorade i denna omgång, vilket gynnar närkingarna. Mjällby är i skrivande stund också utan poäng. Kan man hålla dessa lag + Halmstad och Trelleborg bakom sig så får ÖSK-publiken se allsvenskt även nästa år.

Man får inte ha alltför höga förväntningar på cupspelet heller, varken i Euro League eller i svenska cupen. Klubben får försöka inrikta sig på att vinna de rätta matcherna under resten av säsongen. I juli innebär det hemmamötet mot Norrköping. Bortamatcherna mot Elfsborg, Gais och Gefle blir svåra nötter att knäcka. Och i dubbelmötet mot Sarajevo får man väl vara med och lära. Kanske kan proffsuppköpare få upp ögonen för någon ÖSK:are som kan ge ytterligare klirr i kassan. För trots allt är förtjänsten i försäljningen av Michael Almebäck det mest positiva som hänt klubben i år.

Innan matchen ÖSK - Elfsborg uppmärksammades att Örebro vunnit omröstningen som årets idrottsstad. Därför var det också skönt att se örebrotjejen Lisa Dahlkvist avgöra vm-matchen mot Nordkorea. Allra gladast var nog gamle ÖSK-profilen Dala Dahlkvist.