Av tradition brukar nykomlingarna starta allsvenskan överraskande bra. Jag hade inte tillgång till någon statistik, men förmodligen var det väldigt länge sedan som bägge nykomlingarna blev poänglösa i premiären. När så den ene nykomlingen, GIF Sundsvall, förlorade sin match i lördags såg det mörkt ut inför ÖSK:s hemmadust mot den andra nykomlingen Åtvidaberg. Vilket tyvärr skulle besannas.
Det märktes att svartvitt inte haft tillräckligt många träningsmatcher att spela ihop sig på, särskilt i försvarsspelet. Man kom ideligen fel i positionerna, vilket skapade stora hål, som inte gästerna var sena att utnyttja. Boris Lumbana hade ingen tacksam uppgift att som ny i försvarslinjen göra allsvensk debut i premiären inför 6729 åskådare. Alltsedan Michael Almebäck försvann i mitten av förra säsongen har denna position varit ÖSK:s akilleshäl. Men ytterbackarna Haginge och Wowoah får faktiskt ta på sig varsitt mål.
Att Åtvidaberg närmast var 100-procentiga i den första halvleken är dock ingen ursäkt, men fyra mål på sex avslut tyder ändå på visst flyt. Så gott som 100-procentig var också William Atashkadeh som fick två chanser i den första halvleken och satte dessa. Här kanske klubben ändå har centertypen som man saknat sedan Andreas Haddads skada. William var matchens behållning och fick också pris som bäste hemmaspelare.
Detta dock i konkurrens med debutanten Mohammed Saeid, som var väldigt rolig att se. Rörlig, orädd, ville ha mycket boll och hade ett bra skott. Påminner en del om Emil Berger och då inte bara till kroppslängden. När Berger kommer tillbaks får han väl främst konkurrera med Armend Alimi om mittfältsplatsen. Denne var inte övertygande, spelade något omständigt, men måste naturligtvis få mer tid på sig att acklimatisera sig i laget.
Att förlora med 3 - 4 i premiären mot en nykomling känns förstås tungt. Men med tanke på övriga resultat är laget i gott, eller snarare dåligt sällskap. Varken Malmö, Helsingborg, Göteborg eller AIK vann i premiären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar