onsdag 30 maj 2012

Besked i tränarfrågan dröjer

ÖSK-styrelsens rekordlånga möte i måndagskväll har vållat stor nyfikenhet i massmedia.  Frågan alla ställer sig är: kommer tränare Sixten Boström få vara kvar?
Än så länge finns inget nytt att hämta i den frågan. Däremot har man som ÖSK-ordföranden Björn Åqvist säger "vänt på alla stenar" och förhoppningsvis gav ändå det över fem timmar långa mötet frukt. Just nu har spelare och tränare semester och förmodligen är det detta som föranleder fördröjning av offentliggörandet. De bör ju rimligtvis få reda på framtiden först av alla.
Länsfotbollens tre högsta lag har alltså råkat ut för en mardrömsstart. Ett tag låg både ÖSK och Degerfors sist i sina serier och KIF Örebro strax över strecket i damallsvenskan.
Värmlänningarna har dock kvicknat till något och vann för någon vecka sedan  hemma mot tippade topplaget Landskrona. Även Degerfors har känt av problemet med en sent spikad trupp och en mix av olika spelare från när och fjärran. Bland annat har man tre ex-ÖSK:are som börjar bli bekväma i laget och det är roligt att åtminstone några örebroare lyckas.
Varken Degerfors eller KIF Örebro har något EM-uppehåll och kör på som vanligt. Nu på lördag väntar damallsvenskans stora överraskningslag till Behrn arena. Det är nykomlingen Vittsjö GIK som faktiskt ligger trea på 15 poäng, samma som både Tyresö och Ldb Malmö. Det är ett lag som verkligen lyckats främst med sina värvningar defensivt som den holländska målvakten Loes Geurts och amerikanska backen Kendall Fletcher.
Vittsjö blir en tuff nöt för KIF att knäcka och förra årets femteplats ser väldigt avlägsen ut. Fjolårets stjärnförvärv Sarah Michael har inte kommit upp i samma form som då och det verkar som om övriga klubbar i serien lyckats bättre med sina nya spelare.
KIF kommer få kämpa för fortsatt existens i allsvenskan, men har ändå två räddningsplankor i stockholmsklubbarna AIK och Djurgården. Ett varningens finger dock för AIK som bara förlorade med 0-1 mot Martas Tyresö. Samma lag som KIF Örebro förlorade med 0-7 mot i seriestarten. En match som alla helst vill glömma.
Till sist något som inte har med länsfotbollen att göra. Ja, inte fotboll över huvud taget. Den nya mutskandalen i Italien är verkligen avskyvärd. Hur kan egentligen spelare vilja fortsätta lira i en sådan rutten serie?

måndag 21 maj 2012

Trepoängaren låter vänta på sig

ÖSK:s anhängare har väl aldrig varit så hårt prövade som denna säsong och oturen fortsätter att grina illa för laget. För tänk om Peter Samuelsson nätat vid sin jättechans efter bara några minuter. Patrik Haginge hade gjort ett utmärkt förarbete och levererat in bollen till Samuelsson. Å andra sidan hade Syrianska ett drömläge där ÖSK:s målvakt fick reflexrädda en nick på nära håll.

Dessförinnan hade Syrianska tagit kommandot och var det lag som låg på mest. De hade dessutom ett mål inne som blev avvinkat för offside, eftersom en syriansk spelare enligt domaren hade påverkat spelet. Sett till klara målchanser hade ställningen lika gärna kunnat vara 2 - 2, eller åtminstone 1 - 1. Inget skönspel från något av lagen, men ändå vissa tillfällen att näta.

Årets första trepoängare kändes allt mer avlägsen ju längre matchen gick. I 65:e respektive 71:e minuten kom de förändringar som hemmapubliken hoppades skulle leda till ett matchavgörande. Valdet Rama fick chansen igen och framför allt jublades det åt Andreas Haddads återkomst. Visserligen har ÖSK:s center William Atashkadeh gjort en del mål under våren, men ofta har han det svårt som bollmottagare. I rollen som target player känns Haddad mer naturlig och när han får upp flåset kan han vara den frälsare som supportrarna hoppats på. Mot Syrianska fick han dock inte många möjligheter.

När alla satt och hoppades på ett hemmamål kom kallduschen som Samuel Wowoah får ta på sig. Efter ett ödesdigert felpass kunde Syrianska kontra in 0 - 1. Jonas Sandqvist, som hade varit felfri så långt, gjorde då matchens enda misstag. Hade han stått kvar i målet kanske det förvisso hade blivit mål ändå, men med facit i hand så hade det känts som ett bättre alternativ.

Sandqvists målvaktsspel, Haginges inställning på mitten och Ilir Berishas säkra agerande som mittback var de ljuspunkter som laget ändå får ta med sig i fortsättningen. För Haginges del blir det dock inget spel på onsdag mot Gefle eftersom han är avstängd.

fredag 18 maj 2012

En bra målvakt ger trygghet för laget

Rubriken anspelar på en gammal klassisk fotbollssanning. Att ha en stabilt spelande målvakt är oerhört viktigt för hela laget i stort. Att Helsingborg i fjol vann allsvenskan var till stor del Pär Hanssons förtjänst. Ni vet han som firade guldet till den grad att han missade rättegången dagen efter. Nu är han ju också uttagen som tredjemålvakt i EM.

Det var länge sedan som ÖSK hade en landslagsmålvakt. Visserligen var John Alvbåge uppe och fick känna på hetluften något, som utmynnade i fyra landskamper och Jonas Sandqvist lär visst ha gjort en. Men vi har inte haft något liknande sedan Sven-Gunnar Larssons tid. Reflexernas mästare. Det var tider det. Det är många än idag som undrar vad som hänt om han fått stå i öppningsmatchen mot Italien i VM 1970. Den som Ronnie Hellström fick förtroendet i och orsakade en av de värsta målvaktstabbarna i landslagshistorien.

Det går inte att gräva ner sig i gamla tider, men när bilden togs 1968 ledde ÖSK allsvenskan efter halva serien spelad. Detta mycket tack vare Sven-Gunnar, men också ett stabilt och solitt försvar med bl.a. "Totten" Gustafsson och Hasse Nordin. Plus en notorisk målskytt som Thomas Nordahl.

Med det vill jag också säga att målvakt och försvar lever i symbios. De påverkar varnadra. Ett säkert försvar skapar en trygg målvakt och antalet missförstånd dem emellan brukar vara minimala. Vi hade visserligen John Alvbåge i fjol, men ändå var det stor oreda i de bakre regionerna. De ska sägas att Alvbåges säsonger 2010 och 2011 absolut inte går att jämföras.

Sedan både Patrik Anttonen och Ilir Berisha är tillbaka finns det möjlighet att vi också kan få se en säkrare sista utpost. För målvaktsproblemet oroar. Därför är det en intressant tanke om vi kan få hit utlånade Oscar Jansson efter EM-uppehållet. "Ju fler kockar desto sämre soppa" heter det förvisso, men det måste bli ordning på anrättningen, och det måste utkristalliseras en chefskock.

tisdag 8 maj 2012

Glappet ökar

Eftersom Syrianska vann och ÖSK förlorade i den senaste allsvenska fotbollsomgången ökar nu glappet mellan lagen. Länslaget har inte någonsin upplevt en sämre start även om det fanns vissa ljusglimtar i matchen mot Kalmar nu senast. Lustigt nog (eller olustigt) möttes ÖSK och Kalmar på Behrn arena för nästan exakt ett år sedan. Då med samma utgång, bortaseger, och med samma spelmönster. ÖSK ägde bollinnehavet också i måndagsmatchen, även om det inte var med 72 - 28 som ifjol.

Men Kalmar spelade bägge matcherna taktiskt och efter sina resurser. Att ÖSK sedan fick en högst olycklig start är bara att beklaga. Ja, en riktig mardrömsstart mot ett lag som Kalmar, som bara kunde bevaka ledningen till seger. För Patrik Haginge blev starten dubbelt otursam. Dels blev han knockad av sin egen målvakt och detta gjorde att han blev kvar liggande och upphävde offsiden på Kalmars målskytt Erik Israelsson.

Ljusglimtarna då. Ja, ÖSK-spelarna försöker verkligen spela fotboll. De vill så gärna bjuda publiken på något positivt, nästan i stil med Barcelona-fotboll. Detta är förstås något lovvärt om det funkar, men det blir ofta omständligt och ineffektivt. I detta poängskrikande nödläge skulle man faktiskt hellre vilja se lite "grisfotboll" i stil med Grekland i EM-04. Hoppas alla greker missförstår mig rätt, men det var kanske inte den vackraste fotbollen, men den gav poäng.

ÖSK hade faktiskt några vassa målchanser på hörna. Två av dem, från Samuel Wowoah och Emil Berger, höll faktiskt på att gå direkt in i mål. Dessutom fick vi se en helt ny hörnvariant, som med lite tur hade resulterat.

Efter ÖSK:s stora besvikelse mot Kalmar i fjol hade man ändå 10 poäng efter sju omgångar. På något konstigt sätt kändes det värre då än efter årets Kalmarförlust, då man nu bara har 3 poäng efter åtta omgångar.