måndag 27 augusti 2012

Good-bye ÖSK!

 Nu finns ingen återvändo. Förlusten mot Gefle IF innebär superettan nästa år för ÖSK. För så är det i praktiken, även om teorin säger något annat, eftersom det fortfarande är 30 poäng kvar att spela om. Men det finns ingen rimlig logik i att närkingarna nästa år ska spela allsvenskt. Inte ens liknelsen om humlan som inte borde kunna flyga, skänker en hoppingivande tanke.

Hur kunde det bli så här? Det är en fråga som säkert hela Fotbollsverige ställt sig. Efter den suveräna säsongen 2010 då ÖSK slutade trea, inleddes förra årets säsong på det vinnande sättet som många förväntat. Då hade två segrar bärgats efter de bägge inledande omgångarna, samma antal segrar som klubben nu har skrapat ihop efter 20 omgångar.
Den 8 april 2011 skrev undertecknad sålunda:  En historisk dag inom ÖSK-fotbollen. För första gången har man 6 poäng efter två omgångar. Det har aldrig hänt! Inte ens silveråret 1994 redovisades en bättre inledning, då man hade fått ihop fyra pinnar efter de bägge premiärronderna. (...) Så för Guds skull, Alvbåge, Almebäck, Bedoya och Gerzic. Stanna hela säsongen!
Vi vet hur det blev. Alla fyra lämnade klubben och man lyckades inte täppa till luckorna. Visst ska spelare säljas, det ingår i de allsvenska klubbarnas ekonomiska kalkyler och man vill ju inte heller bromsa spelarnas önskan till utveckling i andra ligor. Men det gäller att kunna ha en back-up på varje tapp.

Inte för att vara överdrivet pessimistisk, men superettansejouren kan bli långvarig. En kollega tror till och med att det även nästa år kan bli en kamp kring nedflyttningsstrecket. Och man är beredd att hålla med. I en träningsmatch på försäsongen spelade ÖSK 1 - 2 mot Forward. Den matchen kanske i själva verket var en fingervisning om denna säsong och lagen kan få göra upp om derbyfighter nästa år.

onsdag 15 augusti 2012

ÖSK:s sista match på nationalarenan



I söndags mötte ÖSK AIK borta på nationalarenan Råsunda Fotbollsstadium. Det var sista gången som närkingarna fick beträda den mattan och tyvärr kan det bli sista gången på ett tag som man får möta AIK. I den matchen spelade närkingarna verkligen som det superettanlag man håller på att bli. Att möta AIK borta är aldrig lätt och på sätt och vis kan man tycka att de ska lägga mer krut på de viktiga matcherna, som Gefle IF hemma nästa vecka. Men ändå, sättet man förlorar på, inklusive Sandqvists huvudlösa utrusning med mera.

Nej, nu går vi över till lite fotbollshistoria istället. Råsunda var det alltså. Från början var det en idrottsplats, med löparbanor och allt. Fotbollen var ännu inte så stor att man kunde avvara ett helt stadium till denna sportform. Allmän idrott var minst lika populärt, om inte mer under 1910-talet. Stockholms första egentliga idrottsplats uppförd 1896 låg där Stockholms stadion ligger idag. Den som försvann när OS-stadion invigdes 1912.

Två år innan, den 18 september 1910 invigdes Råsunda IP, med en läktare som kunde ta 2 000 sittande. Förutom Stadion och Tranebergs IP utgjorde Råsunda IP OS-arena för fotbollen 1912 och på bilden ses Finland och Holland kämpa om segern i match om tredje pris. Där Holland skulle vinna med 9 - 0!

 Fotbollen växte i popularitet. Råsunda IP blev för liten för AIK:s hemmamatcher som flyttade till Stadion, som också blev för trång. Därför invigdes Råsunda Fotbollssstadium 1937 med plats för än fler åskådare. Rekordet skulle komma 1965 då 53 000 åskådare såg Sverige - Västtyskland. Alltså fler än som såg VM-finalen 1958 mellan Sverige och Brasilien.

Ikväll möts dessa lag igen i den sista landskampen på denna arena som kommer rivas efter höstsäsongen, dock utan Zlatan. Men först ska AIK hinna spela färdigt sina hemmamatcher, vilken den sista, mot Malmö FF, har avspark den 4 november. Sedan blir här plats för 700 lägenheter och AIK får spela på den nybyggda arenan ett stycke längre bort, som invigs den 27 oktober redan i år.

måndag 6 augusti 2012

Förlust som kan bli ödesdiger

Ska måndagen den 6 augusti bli dagen då ÖSK egentligen åkte ur allsvenskan? En eventuell degradering kan förstås inte bero på endast en match, men förlusten mot Mjällby hemma kändes värre än de mot BK Häcken. I en regnruskig kväll liksom låg det i luften, känslan var att det inte fanns några positiva ÖSK-vibbar.

Det var ju i augusti månad som ÖSK skulle visa alla belackare att det är allsvenskan även nästa år som gäller. Att P-O Ljungs kanonstart som ny tränare fick en tillfällig svacka i dubbelmötet mot Häcken var nästan förlåtligt, och det var nu ÖSK skulle börja den riktiga uppmarschen. De tre hemmamatcherna mot Mjällby, Gefle och Djurgården skulle ge fina poäng. Nu finns förstås chanserna till vinst mot de två sistnämnda lagen kvar, men som ÖSK-laget spelade ikväll är det inte mycket att hoppas på.

Skulle en vinst komma mot Gefle IF den 24 augusti är det förmodligen inte tillräckligt ändå. Det som är mest skrämmande är att Mjällbysegern var fullt rättvis. Visst, ÖSK hade med lite flyt kunnat få in något mål , men Mjällby hade också lägen, så 1 - 2 hade i alla fall inte förändrat mycket. Och hur många gånger har inte Mjällbys Marcus Ekenberg förstört för de svartvita genom åren? Så liksom ikväll.

Man kan tycka att det är tur när Mjällbys Haris Radetinac nästan prickskjuter på Ekenbergs huvud och bollen går in över Jonas Sandqvists dito. Eftersom det går så fort hinner inte målvakten göra det där nödvändiga upphoppet och fånga bollen. Sandqvist kan absolut inte lastas för förlusten utan var den som räddade kvar hemmalaget i matchen.

Visserligen fanns några tillfällen till kvittering. I slutet av första halvleken hade både Markus Astvald och Kalle Holmberg några gyllene chanser.. I den andra visade Armend Alimi och Mohammed Saeid bra löd i dojan. När augustifönstret öppnade hoppades man på en anfallsförstärkning, för som det är nu är det egentligen för tunt. Dessutom slarvade Astvald bort några bra anfallslägen genom att vara för ivrig och springa offside. Det blev ändå något bättre i anfallet efter Kalle Holmbergs inhopp, men det kommer förmodligen inte räcka i fortsättningen.

Den största behållningen denna kväll var egentligen att få snacka bandyminnen med ÖSK-legendaren Benny Lennartsson i halvtid. Han har delvis flyttat hem till Fjugesta, men har kvar en lägenhet i Frankrike. Ja, ÖSK:s bandylag under 60-talet väcker många fina minnen och det var på den tiden laget toppade maratontabellen. Tiderna förändras och skulle ÖSK ramla ner i superettan lär man väl ändå behålla sin elfteplats i fotbollens motsvarighet. Visserligen skuggar Hammarby med 44 poäng där bakom, men de tar sig väl knappast upp i år heller.