Nu finns ingen återvändo. Förlusten mot Gefle IF innebär superettan nästa år för ÖSK. För så är det i praktiken, även om teorin säger något annat, eftersom det fortfarande är 30 poäng kvar att spela om. Men det finns ingen rimlig logik i att närkingarna nästa år ska spela allsvenskt. Inte ens liknelsen om humlan som inte borde kunna flyga, skänker en hoppingivande tanke.
Hur kunde det bli så här? Det är en fråga som säkert hela Fotbollsverige ställt sig. Efter den suveräna säsongen 2010 då ÖSK slutade trea, inleddes förra årets säsong på det vinnande sättet som många förväntat. Då hade två segrar bärgats efter de bägge inledande omgångarna, samma antal segrar som klubben nu har skrapat ihop efter 20 omgångar.
Den 8 april 2011 skrev undertecknad sålunda: En historisk dag inom ÖSK-fotbollen. För första gången har man 6 poäng efter två omgångar. Det har aldrig hänt! Inte ens silveråret 1994 redovisades en bättre inledning, då man hade fått ihop fyra pinnar efter de bägge premiärronderna. (...) Så för Guds skull, Alvbåge, Almebäck, Bedoya och Gerzic. Stanna hela säsongen!
Vi vet hur det blev. Alla fyra lämnade klubben och man lyckades inte täppa till luckorna. Visst ska spelare säljas, det ingår i de allsvenska klubbarnas ekonomiska kalkyler och man vill ju inte heller bromsa spelarnas önskan till utveckling i andra ligor. Men det gäller att kunna ha en back-up på varje tapp.
Inte för att vara överdrivet pessimistisk, men superettansejouren kan bli långvarig. En kollega tror till och med att det även nästa år kan bli en kamp kring nedflyttningsstrecket. Och man är beredd att hålla med. I en träningsmatch på försäsongen spelade ÖSK 1 - 2 mot Forward. Den matchen kanske i själva verket var en fingervisning om denna säsong och lagen kan få göra upp om derbyfighter nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar