Det svenska landslaget spelar nu inom fem dagar sina två sista VM-kvalmatcher för året. I dag fredag mot Färöarna och på tisdag ytterligare en bortamatch, då i Tyskland. Ska man redan nu göra en slutsummering över lagets år så blir det inte riktigt godkänt. Den stora ödesdigra plumpen var förlustmatchen och de enkla baklängesmålen mot hemmanationen Ukraina i sommarens EM-turnering.
Man bättrade dock på anseendet något genom den fina skalpen mot svårslagna Frankrike. Mot Kazakstan var man åter nere i samma låga nivå som mot Ukraina, även om man till slut lyckades vinna den första VM-kvalmatchen.
På mittfältet har Sverige för det mesta haft det väl förspänt, men i övrigt har både försvar och anfall gått på kryckor. I EM såg vi hur enkelt motståndarna kunde göra mål på inlägg och hörnor, där mestadels backarna får ta på sig skulden.
I anfallet har varken Ola Toivonen eller Johan Elmander rosat marknaden och Zlatan har därmed fått vara ganska ensam. De bägge Markusarna, Berg och Rosenberg, har inte fått det där stora genombrottet i landslaget som alla väntat på och för deras del är nog loppet kört.
Därför är det väldigt roligt att Erik Hamrén testar nya spelare och kanske blivande toppforwards i blågult. Relativt okände Tobias Sana, proffs i holländska Ajax, och Alexander Kacaniclic, Fulham, kan bli de spelare som ska lyfta Sverige mot Brasilien-VM 2014. De är fortfarande rätt gröna och det gäller att till en början inte ha för stora förväntningar på dem.
Och vad skönt att Erik Hamrén kunde svälja stoltheten och ta med Mathias Ranegie i truppen. Han som tidigare blivit ratad, men som alltid är farlig med sitt fina huvudspel i motståndarnas straffområde.
Mot Färöarna finns inget annat än vinst för svenskarna och mot Tyskland är allt annat än förlust en sensation. Skulle landslaget mot förmodan gå och vinna där så får utvärderingen för 2012 skrivas om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar