torsdag 28 februari 2013

Inte ett år till med måltorka

AIK:s målskytte har knappast gjort många supportrar lyriska de senaste säsongerna. Ändå lyckades de att ta SM-guld 2LAX9 och att sluta topp fyra i två av de tre senaste säsongerna. Försvaret har däremot varit Allsvenskans jämnaste och bästa under den här perioden. Därför har de som väntat värvat mer offensiv kraft, men trots det ser det ut som att de går en likadan säsong till mötes igen.
     Jag vet inte i vilken lagdel Andreas Alm, tränare i AIK, kommer att ha störst problem med att välja spelare. Målvakten Ivan Turina är given, men att välja mellan fyra av allsvenskans bästa mittbackar och dessutom utse två centrala mittfältare när det finns sex olika alternativ, är inte det lättaste. Men svårast av allt är möjligtvis att hitta en anfallsduo som regelbundet kan leverera mål.
     Efter fyra träningsmatcher i USA har AIK bara släppt in två mål. Dock har laget endast mäktat med ett mål framåt. Av de minuter jag sett har laget ändå skapat chanser, men målen har låtit vänta på sig. Det var likadant förra säsongen. Ofta var inte problemet att chanser saknades men ändå gjorde de inte tillräckligt med mål för att ordentligt utmana om guldet.
     Den här säsongen har dock laget fler alternativ framåt så förhoppningsvis får de ihop rätt mix. De har nu den snabbe Kennedy Igboananike, kraftfulla Kwame Karikari, slitvargen Viktor Lundberg och La Liga-meriterade Henok Goitom. Potentialen finns i dessa spelare så jag hoppas att de kan producera lite fler mål i år. De har chans att komma in i Allsvenskan med självförtroende direkt genom bra spel i Svenska cupen, som drar igång på söndag med en match mot Halmstad. Får de bara till offensiven är de definitivt en guldkandidat i mina ögon.

//Billy Hammer, Praktikant (AIK:are)

måndag 25 februari 2013

Tuffa tider


Säsongen är 2001/2002. Arsenal har precis vunnit dubbeln, ligan vinner Arsenal med 7 poängs marginal ner till tvåan Liverpool. Fredrik Ljungberg gör sin hittills bästa säsong för Londonlaget och vinner "2002 MVP (Mest Värdefulla Spelare) BarclayCard Premier League Player of the Year". 

Vi spolar fram till Februari 2013. Ett lag med spelare som Cazorla, Podolski, Walcott, och megatalangen Wilshire ser ut som ett gäng pojklag där jättarna Bayern München rullar boll, hittar inlägg och avslut på löpande band. Från backlinjen tar det inte mer är tre, fyra eller fem tillslag så har tyskarna hittat avslut.
Arsenal väljer istället att rulla boll i backlinjen, spela upp till den kreativa mittfältaren Arteta som i Wengers uppställning har fått jobbet att möta backlinjen och sätta tillbaka bollen. Arsenals uppbyggnad tar lång tid och jag slås av hur snabbt tyskarna hittar anfall på anfall. I halvtid står det 0-2 till tyskarna.

I andra halvlek hittar Arsenal ett snabbt, kreativt spel och efter att Podolski gör 1-2 mot sitt gamla klubblag hänger en kvittering i luften. Istället tappar Arsenal fokus och tyskarna verkar ha en sån där dag där allt går deras väg lyckas på ett konstigt sätt lobba bollen över arsenalkeepern Szeczsny.

Bayern spelar snabbt och utan pretentioner och vinner tyvärr rättvist mot ett Arsenal utan självförtroende.

#Wengerstays

Cristofer Undegård


fredag 22 februari 2013

Liverpool utslagna ur Europe Leauge

Det var ett kokande Anfield Road under gårdagskvällen, det påminnde om hur det var för några år sedan då man år efter år spelade i Champions Leauge och dominerade både på planen samt på läktaren. Man mötte Zenit ett storlag från Ryssland som man hade förlora med 2-0 mot förra torsdagen. Förutsättningarna för att gå vidare till Åttondelsinal var att man skulle vinna med minst 3 mål. Redan efter 19 minuter kom det en kalldusch, den rutinerade Jamie Carragher stod för en katastrofal hemmåtpass som en Zenit spelare kom åt, 0-1 efter ca 20 min. Sedan reste sig Liverpool och spelade ut Zenit 1-1 och 2-1 kom innan halvtidsvilan. I den 60:e minuten gör storstjärnan, en utav världens bästa anfallare Luiz Suarez 3-1 på frispark, då var det 30 min kvar och det enda som fattades var ett fjärde mål, det hade inneburit ett avancemang till nästa runda, trots stort bollinnehav 70-30 % i Liverpools favör sista 30 minuterna lyckades man inte få dit fjärde målet. Publiken, den 12:e spelaren försökte verkligen lyfta sina hemmaspelare men bollen ville inte in. Så kan det vara ibland, man gjorde 3 framåt men släppte in ett onödigt mål i början villket visade sig vara ödesdigert.
Men vi kommer igen, vi ger aldrig upp, nu är det fjärde platsen i ligan som gäller.

"You'll Never Walk Alone"

// Barsom

torsdag 21 februari 2013

il bellissimo spettacolo

En formell introduktion hade kanske varit på sin plats. Istället bryter vi alla regler och ger plats för det absolut viktigaste av alla oviktiga saker här i livet, fotbollen. Det är få saker som ingjuter så mycket spänning som en rafflande fotbollsmatch som t.ex. betyder kvalifikation till ett slutspel i ett världsmästerskap.
Något som betyder mycket för mig är att Serie A återtar sin rätta plats bland europas bästa ligor.
Igår såg vi Milan - Barcelona på San Siro och Diavoli som de kallas slog barca med 2- 0 och chockade fotbollsvärlden. Milan har ett helt nytt lag sen zlatan lämnade mot sin vilja och med pengarna har de nu investerat i budget köp som Traore från ligue 1. Knappast någon värvning för ett storlag med de ambitioner man förknippar Milan med. Det positiva som har kommit genom försäljningen av Zlatan har blivit att El Sharawy har tagit enorma kliv mot att bli italiens nya talisman. Han har ett flyt i steget med bollen som är få förunnat. Taktiskt sett så gjorde berluscnois mannar en perfekt match och lämnade pytte små ytor för messi och co. att jobba i. Ett cyniskt spelande milan tog skoninglöst chanserna när de dök upp och man såg desperationen växa hos Catalanerna när matchen gled ur deras händer. Oavsett om man tycker att det var hanboll innan första målet så var resultatet rättvist, man kan inte spela 9 av 10 bollar i sidled och förvänta sig att man vinner matcher.

Christoffer Bartoli

tisdag 12 februari 2013

Sverige - Argentina på Friends Arena

I torsdagstidningen får ni läsa ett referat från vänskapslandskampen Sverige mot Argentina i förra veckan. Det var något av giganternas kamp, Zlatan mot Messi. Men eftersom Zlatan hade ligamatch bara två dagar senare så blev det bara en halvlek för honom. En halvlek som bortalaget vann övertygande, och så småningom skulle Rasmus Elm trots allt putsa till siffrorna till 2 - 3.

Kvällen hade ändå bjudit på mycket: en fantastisk arena, flera världsstjärnor och fem mål. Vad är väl då en förlust mot ett lag som mycket väl kan nå nästa års VM-final?

Här kommer ett bildkollage:


Symboliken är slående, publiken går förbi det gamla Råsunda på väg till den nya nationalarenan.







En blågrön skapelse lyser upp i februarimörkret och 50 000 åskådare är på väg.






På jumbotronen kan man i spelargången se Zlatan och Messi, nästan sida vid sida.





Messi ser närmast fundersam ut innan matchen. "Vet ja vad den där Zlatan kan hitta på?"






En enorm svensk landslagströja vecklas ut på läktaren. I förgrunden en argentinsk av mindre modell.






Ett tidigt misstag av Anders Svensson ger upphov till en kontring och Argentina har tagit ledningen.






Messi är inte så bra med huvudet på hörnor, desto bättre på att slå dem. "Hur ska detta sluta?"





I pausen kan man handla souvenirer. Framför denna shop står Jenny och plåtar den som vill.





Andra halvlekens mest dramatiska ögonblick är när en åskådare/huligan springer in till Messi.