Förra blogginlägget slutade jag med följande ord inför dagens hemmamatch mot GIF Sundsvall: "Pressen kommer vara hård på hemmalaget, där alla kräver en vinst". Och att spela med press är aldrig lätt, det går inte att bara ställa ut skorna, inte ens mot nykomlingarna från norr. För att ta sig ur en negativ spiral krävs kraft och framförallt flyt. Det saknade ÖSK:arna ikväll.
Efter 19 minuter hade Sundsvall haft två chanser och ledde med två mål. Mot slutet av halvleken fick giffarna fler målchanser, ofta bjudningar från ÖSK, och därmed var halvtidsresultatet inte orättvist. Hemmalaget hade nämligen inte något att tala om under de första 45 minuterna och det var fjärde matchen i rad som man åstadkom en mer eller mindre usel första halvlek.
Det fina vårvädret hade ändå lockat nästan 6 000 i publiken, men de hann knappt sätta sig förrän det var dags igen - 0 - 3. Då klingade kollegan Bosses ord i öronen "ÖSK förlorar med 0-3". Hade själv mina onda aningar, men ville inte riktigt tro på det. Nu gjorde ju ÖSK ett tröstmål på straff av Ahmed Yasin, så några 0-3 blev det i alla fall inte, men 1-3 är illa nog.
Det börjar likna säsongerna 2010 resp. 2011. Det var ju då som ÖSK blev 3:a och hade höga förväntningar på sig att upprepa bedriften till säsongen efter. Det blev platt fall och med nöd och näppe kunde man ordna nytt kontrakt med en 12:e plats 2011. Året efter blev det respass.
Nu får vi väl inte måla hin håle på väggen, det är många matcher kvar. Men i dagsläget ser det nattsvart ut med en jumboplats. Det blir till att sjunga Yazz gamla slagdänga "The only way is up".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar