Det finns varierande grader på segrar genom åren, men 2-1-triumfen mot Falkenbergs FF borde höra till de hetare i ÖSK-historien. Speciellt efter denna turbulenta och ångestladdade säsong.
Under sommaren hade ÖSK många tuffa matcher mot topplagen. Förutom i bortamatcherna mot Djurgården och IFK Göteborg var de hyfsat med. Men det var i matcherna som följde som det skulle vända, trodde och hoppades alla. Visserligen var det bortamatcher mot GIF Sundsvall och Halmstad, men hyperviktiga i bottenkampen.
När så den eftertraktade trepoängaren även uteblev i dessa matcher var det många mer eller mindre hade gett upp. Inte bland spelare och ledare, men bland folk i allmänhet. Det snackades mycket superettan på stan.
Vissa tvivel fanns även hos undertecknad, men som jag skrev efter Halmstadsmatchen så fanns det faktiskt hela 27 poäng kvar att spela om. ÖSK hade ju tidigare haft så förtvivlat svårt att avgöra matcher och jag skrev då att risken var överhängande att flera av de kommande dusterna skulle kunna sluta oavgjort.
Att dessa i stället slutade i vinst är naturligtvis bara glädjande, och flytet hade börjat vända i matchen mot Häcken. Ingenting ska sägas som förtar de sex segrarna, men vissa av dem hade förstås kunnat sluta med ett kryss. Men som sagts tidigare tur och framgång är något man förtjänar. De tre nyförvärven och Jacob Rinnes suveräna form blev riktiga katalysatorer. Kanske att en sådan detalj som Rinnes straffräddning just i Häckenmatchen betydde vändningen. Fru Fortuna hade inte helt vänt ryggen åt Sportklubben.
Under vårsäsongen hade dessa matcher säkerligen slutat annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar