lördag 28 maj 2016

Rinne räddade ÖSK

Jacob Rinne får toppbetyg i dagens ÖSK-match mot AIK på Friends arena. Han motade skott efter skott från frustrerade AIK:are. En riktig poängräddare eftersom det blev mållöst, 0-0. Men man kan också säga att AIK-målvakten Oscar Linnér räddade poäng eftersom han tog matchens sista skott som kom från ÖSK:s Crespo. Men 0-1 där hade varit "för" bra, och jag tror säkert alla i Svartvitt var nöjda med en poäng. Bortamatch mot AIK tillhör en av de svåraste uppgifterna i allsvenskan.

Rinne hade även stolpen med sig i mitten av den första halvleken då ex-ÖSK:aren och numera AIK:aren Ahmed Yasin fick till ett skott i stolpen. Det var han och Stefan Ishizaki som låg bakom AIK:s flesta farligheter i hela matchen, men Jacob Rinne var alltså på sin vakt.

Yasin var hela tiden kvick på sin kant och fick själv flera fina skottlägen. När han spelade i ÖSK var det många som hade åsikter om hans oförmåga att få ner skotten, som istället gick högt över. Nu var man närmast tacksam över att han inte lyckats förbättra den biten.

Efter AIK:s fyra raka vinster trodde nog de 18 882 i publiken plus även tv-tittarna att en femte tre-poängare skulle komma. Men ÖSK-försvaret redde ut det hela riktigt bra, och denna gång slapp man olyckliga studsbollar mot sig.

Under hela matchen mötte AIK högt upp och gjorde att ÖSK aldrig fick utrymme för att bygga upp några anfall. I den andra blev det i alla fall mer offensivt sedan spelsugne Martin Broberg kommit in i den 57:e minuten, istället för Kalle Holmberg. Dryga kvarten senare byttes DG ut i stället för Crespo. DG var absolut inte dålig och var den som hade bästa ÖSK-chansen i den första. I den 29 minuten var han på väg igenom i straffområdet, men där Ebenezer Ofori gjorde en helt otroligt vågad och korrekt brytning. Annars hade DG varit helt ren med målvakten och då vi förmodligen fått se 0-1 lysa på rapporttavlan.

Trots 0-0 en underhållande match, med flera målchanser. Dock hade man ju helst velat se att ÖSK haft dem. Mycket kamp om bollen vilket tyvärr resulterade i fyra skador, där bägge lagen drabbades två gånger. Blodvite på ÖSK:s Björnqvist och RÅP, samt AIK-målvakten. Värre för Fredrik Brustad som skadade axeln och fick utgå.

söndag 22 maj 2016

ÖSK var på väg att vända

Att ligga under med 1-2 har blivit vardagsmat för ÖSK i vår. Både mot IFK Göteborg och Hammarby kom man i sådana lägen, liksom i eftermiddags i toppmötet mot IFK Norrköping. I de bägge förstnämnda matcherna gjordes fantastiska återhämtningar, och mot Norrköping var man på väg att göra något liknande. Men det stannade bara vid 2-2, vilket egentligen var ett ganska rättvist resultat, med tanke på målchanserna.

ÖSK började piggt och redan i den första minuten hade Daniel Björnqvist ett farligt instick på högerkanten som målvakten Andreas Vaikla hade vissa besvär med. I den sjätte och nionde minuten hade Nordin Gerzic respektive Maic Sema bra lägen. I den tolfte var det kalabalik framför IFK-målet där Kalle Holmberg fick en knuff i ryggen precis när han skulle skjuta. Ingen åtgärd dock.

Det kändes som att ÖSK var värda ett ledningsmål och det kom i den 18 minuten. Efter en förveckling med IFK-målvakten letade sig en höjdboll in till Maic Sema i mitten, som rätt uppfattade situationen och nickade in i tomt mål.

Strax innan hade Emir Kujovic haft ett  bra skott som Jacob Rinne räddade fint. Men det skulle komma mer från Norrköping och Kujovic. I den 24 fick han till ett skott som oturligt touchade två ÖSK-spelare innan bollen letade sig in i nätmaskorna bakom Rinne, 1-1. Ytterligare en flippersituation kom till när det endast återstod tre minuter av första halvleken. Ett kanonskott av Linus Wahlqvist tog i Rinnes ribba och studsade ner framför mål. Här visade det sig att Emir Kujovic ofta har stor fördel av sin längd eftersom han nådde högst på returen, 1-2.

I paus kändes det ändå inte oroligt, med vetskapen om att ÖSK har vänt matcher förr i vår. Ja, rekordmånga faktiskt. Men märkligt var det att IFK kom att dominera halvleken när det var ÖSK som behövde ligga på. IFK hade ett rakt och kvickt passningsspel. Man kom fram med fart och fick överraskande stora ytor. Snarare var det så att 1-3 mer hängde i luften än 2-2.

Men Svartvitt skulle återigen visa sig svårslaget och med kvarten kvar kom kvitteringen. Daniel Gustafsson, som verkligen kan blixtra till, gjorde ett av sina berömda ryck på vänsterkanten och satte 2-2. De flesta av de 11 407 på läktarna jublade och började tro på mer.

Men det var ändå oerhört psykologiskt viktigt att inte förlora denna match. ÖSK är fortfarande med i guldracet, i allra högsta grad.

Den blivande förbundskaptenen, Janne Andersson, var besviken över två tappade poäng, efter att hans lag haft kontroll över andra halvlek. Men på det hela taget var han nöjd med 2-2. Det var även ÖSK-tränaren Alexander Axén, eftersom ÖSK inte skapade så mycket i andra.

Publiken fick ändå se en spelare som kan göra stora avtryck i EM, Emir Kujovic. Kanske vi i juni får ändra stavningen till EMir?




torsdag 19 maj 2016

ÖSK-flytet håller i sig


ÖSK fortsätter att rada upp segrar och varierar sättet på hur de kommer till. Återigen med en nolla i protokollet för insläppta mål, men nu med tidiga mål i stället för det sena mot Elfsborg. Två tidiga mål i de bägge halvlekarna och Gefle IF var på fall. ÖSK var rent otroligt effektivt.

Jag använde ordet flyt i rubriken och det syftar främst till den första halvleken. Då dominerade Gefle och spelade inte alls som ett bottenlag. Bollinnehavet var 60/40 och det var knappt att ÖSK fick låna bollen. Men det gäller att göra mål också och det gjorde ÖSK redan i den sjätte minuten. Med knapp styrfart letade sig Kalle Holmbergs skott in från dålig vinkel. Suverän assist från Ajdarevics känsliga vänsterfot. Det var i stort sett enda chansen som bortalaget presterade.

Om det var flyt att bollen letade sig in så hade ÖSK desto mer tur att inte domaren blåste straff för Gefle i den första halvleken då Maic Sema slog undan fötterna på ex-degerforsaren Johan Bertilsson. Hade det varit förra våren så hade absolut ÖSK fått en straff mot sig. I år är det ombytta roller mellan lagen, där oturen grinar Gefle IF i ansiktet.

Men ÖSK visade verkligen i den andra halvleken var skåpet skulle stå. Först 0-2 genom Logi Valgardsson och sedan 0-3 med Ajdarevics frukatde vänster. Hans hårda skott gick rakt genom muren och där målvakten Emil Hedwall inte kunde lastas denna gång. Dessförinnan hade han ändå fått visa prov på en finfin dubbelräddning.

Maic Sema skulle sedan fastställa slutresultatet till 0-4 genom ett snyggt inspel av Daniel Björnqvist. Det var verkligen en riktig lagseger där alla gjorde gedigna insatser, åtminstone i den andra halvleken. I den första försvarade man sig riktigt bra och Michael Almebäck vann avgörande dueller. Dock var han inblandad i en typisk "Almebäcksituation" i den andra halvleken, där sådana hopslag tidigare har resulterat i baklängesmål. Men denna gång gick bollen i en konstig bana och hamnade i ribban och ut.

Bortavinster med 4-0 kan jag inte  minnas många. Spontant kommer tankarna på den 1994 när dessa siffror skrevs på Stora Valla. Det året då ÖSK gjorde sin bästa allsvenska insats någonsin. Jag ser det gärna som ett gott tecken ...

söndag 15 maj 2016

Dramatik på högsta nivå - igen

På mindre än en vecka har ÖSK bjudit på osannolikt gastkramande dramatik i slutsekunderna. I måndags hemma mot Hammarby då Jacob Rinne räddade tre poäng åt klubben i matchens sista händelse. Idag var Erik Moberg den store hjälten, efter sitt 1-0-mål i den 95 matchminuten.

Efter Hammarbymatchen skrev jag "bara för det blir det väl 0-0" om dagens hemmamatch mot Elfsborg. Detta eftersom ÖSK radat upp hockeyresultat den senaste tiden och att matcherna mot boråsarna brukar bli målrika. Men naturligtvis är jag glad att jag hade fel, även om det var rätt i 94 minuter. För så där är det med fotbollen, den är oftast oförutsägbar.

- Det känns bara konstigt. Det brukar vara mitt lag som råkar ut för så där snöpliga förluster i slutsekunderna, påpekade Alexander Axén, som naturligtvis var otroligt lättad.

Han berättade också att laget denna vecka har hunnit med att lägga in tre träningspass med extra fokus på försvarsspelet. Det gav resultat i och med årets första nolla. Skönt för Rinne att slippa kröka rygg, som han fått göra hela 16 gånger i år.

Axén var nöjd med ÖSK:s spel fram till Elfsborgs utvisning i den 69 minuten. Det är inte alltid som det är så lätt att spela med en man mer. Det blir ett helt annat spel och risken för motståndarkontringar kan bli uppenbar. Nu var inte Elfsborgs anfall särskilt farligt denna eftermiddag och det känns verkligen skönt att rättvisa skipades, även om det var i grevens tid.

ÖSK vann avsluten på mål med hela 13-5, plus Crespos kanonskott i kryssribban. Några minuter tidigare hade han en ypperlig chans ensam med Elfsborgsmålvakten danske Kevin Stuhr Ellegaard. Fri med målvakten var även Maic Sema i den 19 minuten, men där Kevin gjorde en fantomräddning. Denne gjorde flera klassräddningar och lyckades hålla Elfsborg kvar i matchen. Ända till i slutsekunderna alltså.

måndag 9 maj 2016

Vi vill se: Rinne och Ajdarevic i landslaget!

Efter kvällens hemmadramatik mot Hammarby börjar vi i slutet, nämligen på presskonferensen efteråt. Frågan ställde jag till ÖSK:s tränare Alexander Axén:

- Jag vill se både Rinne och Ajdarevic i landslaget, håller du med?

Hade på känn det diplomatiska svaret om att det är förbundskaptenens sak att avgöra, men jag ville ändå dryfta frågan. Särskilt som Erik Hamrén tar ut EM-truppen på onsdag. Någon närking (inte Axén) muttrade efteråt: "Inte menar du väl att Ajdarevic ska spela i landslaget?". Mitt svar blev: "Jodå, jag menar varenda ord".

Även i kvällens Sportnytt togs frågan upp då Mats Nyström efterlyste en överraskning som inhoppare i truppen. Namn som diskuterades var AIK:s Strandberg, Norrköpings Nyman ... och ÖSK:s Ajdarevic.

Det är ett tillskott på mittfältet som behövs i landslaget och visst kunde Christoffer Nyman vara ett namn, efter rapporter att döma. Men vi som sett Astrit Ajdarevics kapacitet vet att där finns ett reservkapital. Med en sådan spelintelligens och kunnande skulle han absolut vara en injektion i landslaget. Vi vet som sagt vad han kan i ÖSK, och i en bättre omgivning skulle en Ajdarevic absolut växa ytterligare som spelare. Allsvenskans för nuvarande bäste? Ja, med största sannolikhet. Och tar inte Hamrén ut honom så gör förmodligen Albaniens förbundskapten det.

Erik Hamrén är dock inte känd för att vara en överaskningarnas man, och vi får väl tyvärr utgå från att svenska landslaget missar honom. Förresten, skulle det bli straffläggning i EM skulle både Rinne och Ajdarevic vara väldigt värdefulla. Det var nämligen straffarnas kväll i kväll. Elvametersskott och räddning som skulle avgöra matchen. Bägge i absoluta slutsekunden av respektive halvlek, lustigt nog.

Ja, särskilt lustigt för ÖSK förstås, som gick segrande ur bägge situationerna och slutsegrare i matchen med 3-2. Ånyo många mål. En match helt i publikens smak, om man nu vill se mer än bara ställningskrig och taktik. Här var det ibland målchanser åt bägge hållen under bara några sekunder.

Att tala om brister i försvarsspelet en kväll som denna är bara att hoppa över. Det skulle lägga för mycket sordin på feststämningen. Antagligen vet alla vad som krävs för att göra om bravaden hemma mot Elfsborg på söndag. Matcher som det brukar bli många mål i, och bara för det blir det väl 0-0 istället!?


måndag 2 maj 2016

Publikvänliga ÖSK

I regel vill publiken se mål på våra fotbollsarenor och ÖSK har verkligen bjudit till i de senaste tre matcherna. På åtta dagar har man redovisat målskillnaden 9-7. Långt ifrån några 0-0-matcher för Svartvitt, 3-2, 4-2 och 2-3.

Att ÖSK skulle få det tufft ikväll låg lite i luften. Kalmar borta brukar passa illa och att upprepa storspelet mot Östersund var nog lite för mycket begärt. Kalmar som dessutom har slagit Elfsborg hemma med samma siffror, efter en 3-0-ledning. ÖSK gav dem ändå en fight.

Men i nästan alla ÖSK-matcher har vi kunnat upptäcka en viss osäkerhet i försvaret. Det bjuds på alldeles för mycket, apropå den första raden i detta inlägg. Baklängesmålen har ibland sett lite för enkla ut. Där har Sportklubben något att jobba med om man ska bli ett topplag, typ som IFK Norrköping verkar bli i år igen.

Kalmars 3-2-seger var inget att säga om, helt rättvis efter spelet och målchanserna att döma. Astrit Ajdarevic stolpskott beaktat. Men vilken tillgång detta bollgeni är! Utan honom hade Kalmar säkrat segern för länge sedan. Återigen fick vi se en helt overklig pass från den magiska vänsterfoten till DG. Ungefär som mot Östersund. Astrit låg även bakom Maic Semas ledningsmål i den 50:e minuten.

Ett lag är aldrig så sårbart som efter ett mål framåt, är en gammal sliten klyscha. Den passade bra in vid det tillfället då ÖSK började se tre poäng hägra och agerade statister när ex-örebroaren Jonatan Ring lyckades hitta in till Papa Diouf, som enkelt kvitterade till 2-2.

Ring förresten, återigen kunde vi se en brödrakamp på planen. Mot Östersund kämpade Maic Sema mot lillebror Ken. Ikväll fick storebror ännu en gång sista ordet då Jonatan Ring vann mot lillebror Sebastian. Men i den andra halvleken blev det "utringning" för bägge före detta Adolfsbergsspelarna, som byttes ut.

Ersättare i ÖSK blev Logi Valgardsson, som alltså inte fick se ÖSK vinna i sin come-back. Visst, det är lätt att vara efterklok, men varför inte Brendan Hines-Ike?

Vid ställningen 2-2 låg Kalmar på för ett ledningsmål med mycket folk. Hade ÖSK haft en Crespo att tillgå hade han varit utmärkt att placera på topp, för att hindra Kalmar att fylla på i anfallet. Nu var Crespo tyvärr indisponibel på grund av magbesvär. Men på måndag hemma mot Hammarby ska han väl kunna vara på benen igen och gå in i startelvan istället för RÅP, som är avstängd.

Det är bara att skaka av sig kvällens 2-3-förlust och bita ihop.