Att ligga under med 1-2 har blivit vardagsmat för ÖSK i vår. Både mot IFK Göteborg och Hammarby kom man i sådana lägen, liksom i eftermiddags i toppmötet mot IFK Norrköping. I de bägge förstnämnda matcherna gjordes fantastiska återhämtningar, och mot Norrköping var man på väg att göra något liknande. Men det stannade bara vid 2-2, vilket egentligen var ett ganska rättvist resultat, med tanke på målchanserna.
ÖSK började piggt och redan i den första minuten hade Daniel Björnqvist ett farligt instick på högerkanten som målvakten Andreas Vaikla hade vissa besvär med. I den sjätte och nionde minuten hade Nordin Gerzic respektive Maic Sema bra lägen. I den tolfte var det kalabalik framför IFK-målet där Kalle Holmberg fick en knuff i ryggen precis när han skulle skjuta. Ingen åtgärd dock.
Det kändes som att ÖSK var värda ett ledningsmål och det kom i den 18 minuten. Efter en förveckling med IFK-målvakten letade sig en höjdboll in till Maic Sema i mitten, som rätt uppfattade situationen och nickade in i tomt mål.
Strax innan hade Emir Kujovic haft ett bra skott som Jacob Rinne räddade fint. Men det skulle komma mer från Norrköping och Kujovic. I den 24 fick han till ett skott som oturligt touchade två ÖSK-spelare innan bollen letade sig in i nätmaskorna bakom Rinne, 1-1. Ytterligare en flippersituation kom till när det endast återstod tre minuter av första halvleken. Ett kanonskott av Linus Wahlqvist tog i Rinnes ribba och studsade ner framför mål. Här visade det sig att Emir Kujovic ofta har stor fördel av sin längd eftersom han nådde högst på returen, 1-2.
I paus kändes det ändå inte oroligt, med vetskapen om att ÖSK har vänt matcher förr i vår. Ja, rekordmånga faktiskt. Men märkligt var det att IFK kom att dominera halvleken när det var ÖSK som behövde ligga på. IFK hade ett rakt och kvickt passningsspel. Man kom fram med fart och fick överraskande stora ytor. Snarare var det så att 1-3 mer hängde i luften än 2-2.
Men Svartvitt skulle återigen visa sig svårslaget och med kvarten kvar kom kvitteringen. Daniel Gustafsson, som verkligen kan blixtra till, gjorde ett av sina berömda ryck på vänsterkanten och satte 2-2. De flesta av de 11 407 på läktarna jublade och började tro på mer.
Men det var ändå oerhört psykologiskt viktigt att inte förlora denna match. ÖSK är fortfarande med i guldracet, i allra högsta grad.
Den blivande förbundskaptenen, Janne Andersson, var besviken över två tappade poäng, efter att hans lag haft kontroll över andra halvlek. Men på det hela taget var han nöjd med 2-2. Det var även ÖSK-tränaren Alexander Axén, eftersom ÖSK inte skapade så mycket i andra.
Publiken fick ändå se en spelare som kan göra stora avtryck i EM, Emir Kujovic. Kanske vi i juni får ändra stavningen till EMir?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar