Att slå tabelltvåan IFK Norrköping har inte gjorts sedan 2011 och att göra fyra mål på dem var ännu längre sedan. Det var en skön 4-2-seger för alla ÖSK:are ikväll. Med både Kennedy Agboananike och Ferhad Ayaz på skadelistan för ryggbesvär så såg inte oddsen bra ut inför dusten mot de blåvita kamraterna från Östergötland. Med tanke på vad svårt ÖSK haft mot IFK de senaste åren så lutade utgången mer åt en bortaseger än tvärt om.
Kanske var det Ivan Stenbergs ande som vilade över dagens tillställning? Hur som helst blev materialförvaltaren och allt-i-allon i ÖSK, som så tragiskt gått bort pga av sjukdom, ordentligt hyllad innan matchen av de nära 9 000 i hemmapubliken. Tränare Alexander Axén hade svårt att hålla tårarna borta när han skulle intervjuas av C-More.
Denna match hade Ivan hoppats att orka med att se, men så blev det nu inte. Men hemmaspelarna ställde upp och spelade för honom. Och när inte ÖSK- målskytten Kennedy kunde närvara fick andra kliva fram. Maic Sema och Nahir Besara heter de som fick äran att göra två mål vardera, uppdelade på varsin halvlek.
Norrköpings tränare Jens Gustavsson tyckte att hela matchen präglades av att hans lag kom in snett i tillställningen. För redan i den andra minuten hade Maic Sema nickat in 1-0 på ett fint inlägg från Nahir Besara. Norrköping hade mer boll i ÖSK i den första halvleken, men åstadkom ändå inte särskilt mycket.
Men laget är alltid farligt och så har man ju en viss spelare vid namn Kalle Holmberg. Han gick upp på en hörna i den 29 minuten och så var det 1-1. Inte konstigt att han leder den allsvenska skytteligan. Själv befarade jag att behöva använda rubriken "Släkten är värst".
Dock gav Sema nytt hopp till hemmalaget genom sin påpasslighet i 37 minuten på Michael Omohs inspel från högerkanten, och 2-1. En omarkerad Sebastian Andersson såg dock till att gästerna hade en poäng i paus då han bara tre minuter för halvtidsvilan satte 2-2.
Det som hade sett så bra ut i den första halvleken höll på att återställas till det normala, att Norrköping skulle greja segern. Men Nahir Besara ville annat. Efter Semas målshow i den första inledde Besara på ett gudomligt sätt i början av den andra. Inom loppet av tre minuter hade han ensam fixat till 4-2. Vid 3-2 var fortfarande flera i publiken fullt upptagna med kaffedrickning eller annat.
Sättet som hemmalaget därefter slutförde matchen var exemplariskt. Man bevakade säkert sin tvåmålsledning matchen ut. Att Besara är en klasspelare fick han visa ikväll, vilket har varit svårare att se under våren. Roligt att Sema kommer igång med målskyttet igen. Vi minns ju hans fina mål från förra året i avgörande matcher.
Men även flera andra förtjänar beröm. Victor Sköld kämpade och slet och fick ut mer än vanligt, även om vi fortfarande väntar oss mål. Michael Omoh visade att han är varje backs mardröm och Nordin Gerzic var själva ryggraden i ÖSK-spelet.
Efter ÖSK:s 4-2 i den 50 minuten var det Norrköping som låg närmast. Oscar Jansson räddade förtjänstfullt vid några tillfällen. Och hela försvaret klarade sig bra, om man bortser från några markeringsbrister vid målen.
Jag frågade Alexander Axén om den största skillnaden mellan dagens ÖSK och vårens. Han var ovillig att göra en jämförelse, men vidhöll ändå att försvarsspelet utfördes som om det hade varit en bortamatch. Det var förmodligen det som kom att avgöra. Men också att man nu satte chanserna istället för att missa dem, som gjordes i våras.
På de två senaste hemmamatcherna har nu ÖSK slagit både tabelltvåan och tabelltrean. Efter MFF och IFK är det tätt i tabellen, men ett råd är att inte än så länge börja blicka alltför mycket uppåt. Huvudsaken är att avståndet till bottenlagen har ökat markant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar