Nu är nya ÖSK-tränarn klar

 

 

                                            Axel Kjäll klar som ÖSK:s tränare

 

Länspostens papperstidnings sportkrönika tar i morgon upp tränarfrågan. När den skrevs var dock inte allt klart, vilket det är nu. Som väntat blir Axel Kjäll det nya tränarnamnet, ÖSK:s nuvarande andretränare. Det tillkännagavs i eftermiddag på en presskonferens på Behrn arena.

ÖSK:s ordförande Björn Åqvist och VD Simon Åström kungjorde att man redan i vintras började titta på den framtida tränarfrågan. Simon kunde också meddela att Alexander Axén har ansvaret i morgondagens cupmatch mot Karlstad och i den allsvenska bortamatchen mot GIF Sundsvall på söndag. Därefter tat Axel Kjäll över resten av året och fortsättningsvis under flera år.

Klubbens sikte är att etablera sig i toppen, efter att de senaste åren ha blivit ett stabilt allsvenskt mittlag. Simon framhöll Axels fina fotbollskunskaper, med speciellt bra taktiska färdigheter. Dessutom påpekade han Axels intresse för att utveckla egna talanger.

Axel själv var väldigt glad att allt nu har löst sig, och att han kan svara när folk frågar om hans tränarframtid. Han ser det som ett stort ansvar att vara den som leder laget på plan, och ser fram mot det. Första matchen i den rollen blir därmed den 10 september mot självaste serieledarna Malmö FF. Enklare uppgift har han dock kunnat få, men det är väl lika bra för honom att ta tjuren vid hornen. 

Tränarfrågan i ÖSK hade diskuterats ända sedan klubben meddelade att Alexander Axén inte får förnyat kontrakt nästa år. Tränarnamn som Magnus Powell, Jörgen Lennartsson och Håkan Ericson hade också nämnts i diskussionerna. Vissa ville dock ha ett etablerat namn och Håkan Ericson var en favorit.

I Axel Kjäll som huvudtränare ser klubben en framtida stortränare, och då är det dumt att gå över ån efter vatten. Även om det kan tyckas som en chansning med någon som aldrig varit huvudtränare för ett allsvenskt lag. Dock verkar han noggrann och saklig, och har säkert ytterligare kvalitéer som inte kommit fram, på grund av att han fått stå tillbaka som andretränare.

 

Så jag håller med klubben och VD Simon Åström. För ponera att Axel till exempel blivit Jönköpings tränare och fört upp dem till toppen, så skulle vi ju här i Örebro ha grämt livet ur oss att det inte var i Örebro han nådde sina stora framgångar. Sedan hänger ju förstås mycket på vad han får för förutsättningar att jobba med. Man kanske inte kan begära underverk första året, men förhoppningsvis kan vi i slutet av 2018 års säsong ändå konstatera att klubben är på rätt väg mot högre höjder.

 

En fördel är också att Axel känner spelarna, minst lika bra som vad Alexander Axén gör. Dessutom tror jag att Axels ödmjuka och sympatiska framtoning kommer göra sig bättre på presskonferenserna. Kan tänka mig att fler frågor kommer våga ställas än vad som hittills skett och därigenom kan frågestunderna bli mer tillfredsställande.  Alexander Axén har tyvärr visat en onödig dryghet i sina svar och det är erfarenheter från fler ur mediakåren.

 

Ett senare ärende blir förstås vilken andretränare som väljs. Ett tänkbart namn skulle kunna vara Rickard Nilsson, som blev utsedd till Årets tränare för några år sedan, när han förde KIF Örebro till en andraplats i damallsvenskan. Kruxet är väl att han nu är uppbunden som tränare för BK Forward, som bäst krigandes för uppflyttning till division 1. Både Axel och Rickard har ett stort fotbollskunnande, och känner varandra sedan gammalt.

Stockholmsmardrömmen fortsätter för ÖSK

Nej, Stockholm passar inte ÖSK i år. På fyra matcher har det blivit noll poäng och 1-11, och det är inte troligt att Svartvitt ska kunna bättra på den statistiken den 16/9 eller 5/11, då man möter Djurgården borta respektive AIK hemma.

Säsongens sämsta ÖSK-insats ikväll? Nej, den mot Djurgården hemma (0-4) den 7 maj var snäppet värre. Mot Hammarby försökte Svartvitt ändå att spela framåt, även om man kom helt snett in i matchen. Ett taktiskt misstag föranledde 0-1 redan i den åttonde minuten. På en hörna satte man för korta spelare att bevaka Björn Paulsen 1,90.

Hammarby hade redan inlett bäst och fick ännu mer energi. Inte förrän Michael Omoh slog ett farligt högerinlägg i den 23 minuten började ÖSK få lite vittring. Man tog över något mer av spelet från Hammarbyspelarna, som för dagen lirade i de klassiska gulsvarta ställen. På läktarna lät också den klassiska melodin "Sha na na na, hey hey Hammarby" och man trodde att klockan vridits tillbaka till början av 70-talet.

Det var på den tiden ÖSK var det eviga mittenlaget och så verkar det förbli även detta år, liksom 2015 och 2016. Om nu inte en ny tränare kan ändra på det. Spekulationerna går varma efter meddelandet om Alexander Axéns avgång och olika namn har florerat. Enligt uppgift är det andretränare Axel Kjäll som får ta över kommandot, och han är bara att gratulera. Axel har allt att vinna. Många hade säkert hellre sett en mer etablerad tränare, som Håkan Ericson.

Att Oscar Jansson inte hade sin bästa kväll genom enkelt insläppta 0-2 och 0-3 i den andra halvleken spelar egentligen ingen roll, så länge som ÖSK inte förmådde få utdelning framåt. Man gjorde sina försök, dock inte tillräckligt vassa. Hammarby försvarade sig skickligt och gjorde helt enkelt ÖSK dåliga. De bägge målen i andra var frukten av snabba omställningar.

Nordin Gerzic fick helt riktigt pris som kvällens bäste ÖSK:are. Han var den ende som visade riktig vilja och ÖSK-hjärta, men så är han ju klubbens ÖSK:are med stort "Ö". Synd att han var så ensam ikväll.

Inga 10 000 blev det heller på läktarna som det hoppats på i publikmatchen. Regnet före kan ha skrämt en del så att siffran bara hamnade på 8 407, men så är ju varken ÖSK eller Hammarby några topplag.

Äntligen en seger igen

Efter tre oavgjorda matcher är nu ÖSK åter i vinnarspåret igen. Starkt ikväll att vända underläge till 2-1-seger borta mot Jönköping. På elva matcher har ÖSK:arna bara förlorat en, den mot Hammarby borta den 8 juli. Dessförinnan var det förlusten mot Sundvall hemma den 17 maj, ett lag som man har svårt mot och som väntar borta i slutet av månaden. Men först publikmatchen hemma mot Bajen nästa måndag. Då måste det väl bli 10 000 på Behrn arena.

Segern över J Södra ikväll innebär ett avancemang förbi både IFK Göteborg och Elfsborg i tabellen, två lag som möts i morgon. Men helt klart är att Svartvitt fått stort andrum ner till kvalstrecket. Och att man visar sig vara så svårslagna tyder på att det blir allsvenskan även nästa säsong, något som det fanns tvivel om i maj.

Men det började inte så bra för ÖSK. Ett inlägg i mitten av Fredric Fendrich kom Tommy Thelin högst på och lyckades nicka in 1-0 bakom Oscar Jansson, som var på bollen något. På reprisen såg man dock att linjedomaren gott och väl hade kunnat blåsa för offside. Men det var hårfint och inte lätt för den orutinerade linjemannen.

ÖSK hade det mesta av spel och målchanser där Michael Omoh stod för flest farligheter. Vid ett tillfälle fick han in bollen mot en fri Kennedy Igboananike, som dock missade i avslutet. En kvittering låg ändå i luften och skulle komma i den 39 minuten. De bägge frisparksskyttarna Besara och Gerzic stod uppställda utanför straffområdet. Man förstod att Nordin skulle lägga den eftersom Nahir la den förra. De brukar ju köra varannan. Men man förstod aldrig att Nordin skulle skulle lägga bollen i en lucka i muren istället för att lyfta över densamma. Denna påpasslighet betydde 1-1.

Även i den andra kom Omoh fram i ett ypperligt läge och klackade över till Kennedy, som inte heller denna gång fick bollen över mållinjen. Men det fick precis Filip Rogic i den 73 minuten. Efter en hörna nickade han mot mål, men där den försvarade Jönköpingsspelaren var över mållinjen när han räddade. Detta betydde 1-2 vilket skulle bli slutresultat efter en spännande avslutning med fem tilläggsminuter, där Oscars räddningar också räddade tre poäng.

Bra var föruom nämnde Oscar även Brorsson, Gerzic och  Omoh. Hela laget ska ha klart godkänt och efter 1-2 höll man skickligt i bollen. Kring den 78-79 minuten kunde man räkna till säkert 25 ÖSK-pass i följd utan att J Södra fick låna bollen.

ÖSK kryssar vidare

Tredje raka ÖSK-krysset och laget visar sig återigen svårslaget. Men det var en match där de flesta i publiken på 6 223 gärna hade velat se en trepoängare. I så fall hade ÖSK gått om Elfsborg i tabellen, men nu är man fortfarande efter. Men egentligen har det här med tabellplaceringen ingen större betydelse, så länge som man håller god marginal till 14:e-platsen.

Som vanligt när man möter Elfsborg blev det många mål, dock brukar ÖSK vinna hemmamatcherna mot boråsarna. Så såg det också ut efter den första halvleken då ÖSK hade tagit ledningen redan i den 9 minuten. Johan Mårtensson fick tillbaka bollen efter ett inspel i mitten och satte sitt andra mål för säsongen. När så ÖSK fick en straff som Nahir Besara säkert satte i den sista minuten av första halvlek såg en Elfsborgspoäng ut att vara långt borta.

ÖSK hade också haft 8-2 i avslut på mål och 7-1 i hörnor, men det var ändå en statistik som ljög något. Elfsborg hade hela tiden haft det mesta av spelet och var farligt hela tiden. Det låg faktiskt i luften att de Gulsvarta skulle få utdelning i den andra och kanske även en kompensationsstraff.

Så blev det också redan i den 48 minuten och ställningen var 2-1. Samma mönster visades upp i den andra, Elfsborg hade mest boll och låg på. Men det verkade ändå som att ÖSK hade mer att ge i matchen. Dock hade man svårt att till fullo utnyttja Michael Omohs kvaliteter, vilket hade behövts.

Nåja, han kom igenom bra i den 60 minuten och trasslade sig förbi sin back på högerkanten. Men istället för att fri i straffområdet skjuta ett eventuellt mål så lät han sig fällas. Dock hade domaren Andreas Ekberg inte samma mod som domaren i bortamatchen mot IFK Göteborg, det vill säga ge ÖSK två straffar i samma match. Men den straffen var mer klar än handsen i den första halvleken.

Som ett brev på posten kom så Elfsborgs 2-2 med nio minuter kvar, vilket på sätt och vis var ett rättvist resultat, sett över 90 minuter.