Björnen är tillbaka

Vi var många som saknade honom förra året i ÖSK:s startelva. Desto roligare var det att Daniel Björnqvist var ett av årets få nyförvärv till klubben. Väldigt välkomnad av alla och envar.

I de första matcherna har vi sett honom springa kopiöst mycket på sin högerkant, ibland som en extraforward. Men trots det har han ändå lyckats med sina defensiva uppgifter. Björnen är en av hemligheterna bakom Axel Kjälls lyckade 3-5-2-uppställning.

Jag tar mig friheten att här ge honom smeknamnet "Björnen", när det egentligen är "Dajje", men med hans kraftfulla spel är han fullt förtjänt av liknelsen.

Hans löpningar gav till slut resultat även i målprotokollet. I den 40 minuten, listigt framspelad av assistexperten Nahir Besara, visade sig Björnen vara smidig som en panter. Chippen var av högsta märke och inget att göra något åt för Östersundsbacken Papagiannopoulus, som endast kunde göra målet ändå snyggare, ribba in.

Men det är egentligen trams att kalla det för självmål. Det måste på något sätt införas regler för hur självmål ska bedömas, och man kan inte alltid gå på vem som är sist på bollen.

Björn, panter och gazell, ja i matchens 90 minut gjorde Daniel ett patenterat ryck på högerkanten ungefär som en gazell, och visade där sina fina sprintgener i kroppen. Östersunds Ken Sema såg helt stillastående ut och Daniel kunde enkelt leverera bollen till en helt fri Isaac Boye. Vad är det man brukar säga? Där hade till och med mormor gjort mål. Men samtidigt oerhört viktigt för nykomlingen Boye att få näta, och avgöra matchen.

Ett mål och en assist, inte illa av Björnen, som log ikapp med solen på Jämtkraft Arena och som efter matchen kunde tacka sina långväga fans på läktaren.

Nu ska sägas att vinsten var en stor kollektiv insats. Det var sällan man såg ÖSK:arna ställa upp så mycket för varandra som man gjorde, när den stora anstormningen från Östersundshåll sköljde över i anfall efter anfall. Den här matchen bara skulle vinnas, det syntes på ÖSK:s inställning.

Det var sådana här matcher man hoppades på när Axel Kjäll tog över i mitten av förra säsongen. Då gick det bra i första matchen mot självaste Malmö, men sedan under resten av säsongen föll man åter in i spelsättet som tyvärr gav upphov till för mycket svängdörrar bakåt.

Därför är det väldigt lättande att se ÖSK:s facit så här långt, med endast tre insläppta på fem matcher. Där har Axel Kjäll verkligen jobbat hårt under vintern. Defensiven har hittills suttit som en smäck.